Kommentera gärna om ni vill!
Fritidsgården en kommunal och statlig sparbössa!?
I kommunen och även statligt tänker man ofta kortsiktigt när det kommer till pengar. Min tro är att det skulle gå att spara åtskilliga miljoner genom förebyggande aktiviteter. Varför vänta tills skadan redan är skedd och notan blir väsentligt mycket dyrare?
Alla vet ju att ungdomarna behöver aktiveras och ha en meningsfull fritid för att trivas och utvecklas och därmed inte begå skadegörelse eller kanske än värre brott. Det är givetvis ingen ursäkt att man har tråkigt och därför förstör egendom, stjäl eller skadar andra människor. Men jag har förståelse för frustrationen över det magra utbud som ofta erbjuds om man inte är en sportälskande ungdom.
Alla vet ju att ungdomarna behöver aktiveras och ha en meningsfull fritid för att trivas och utvecklas och därmed inte begå skadegörelse eller kanske än värre brott. Det är givetvis ingen ursäkt att man har tråkigt och därför förstör egendom, stjäl eller skadar andra människor. Men jag har förståelse för frustrationen över det magra utbud som ofta erbjuds om man inte är en sportälskande ungdom.
Fritidsgårdar är en investering, inte en kostnad.
Använd fritidsgårdarna som en förlängning av skolan. Erbjud aktiviteter som gör ungdomarna kreativa, låt dem arrangera sina egna festivaler på ”gården” med allt vad det innebär av planering, inköp, matlagning, bokning av band, jagande av sponsorer osv. Lägg upp det som ett litet ”företag” som har ett eget liv tills festivalen är summerad. Och skulle festivalen ge ett litet plus så går det vidare till nästa projekt eller inköp till verksamheten. Jag är säker på att det finns mängder med grymma, roliga idéer bland ungdomarna själva. Idéer som utvecklar, engagerar och stimulerar dem. Låt ungdomarna bestämma allt vad de vill ha på sin fritidsgård! De skall engageras i budgetarbetet för att förstå hur en ekonomi fungerar och sedan är det upp till deras fantasi och kreativitet att ordna så att de får det lilla extra till sin ”gård” genom eget ihärdigt och fantastiskt roligt arbete. Jag tror inte att någon mår bra av att få allt serverat eller heller vill ha det hela tiden. Delaktighet och att känna sig behövd är en viktig beståndsdel i livet.
Använd fritidsgårdarna som en förlängning av skolan. Erbjud aktiviteter som gör ungdomarna kreativa, låt dem arrangera sina egna festivaler på ”gården” med allt vad det innebär av planering, inköp, matlagning, bokning av band, jagande av sponsorer osv. Lägg upp det som ett litet ”företag” som har ett eget liv tills festivalen är summerad. Och skulle festivalen ge ett litet plus så går det vidare till nästa projekt eller inköp till verksamheten. Jag är säker på att det finns mängder med grymma, roliga idéer bland ungdomarna själva. Idéer som utvecklar, engagerar och stimulerar dem. Låt ungdomarna bestämma allt vad de vill ha på sin fritidsgård! De skall engageras i budgetarbetet för att förstå hur en ekonomi fungerar och sedan är det upp till deras fantasi och kreativitet att ordna så att de får det lilla extra till sin ”gård” genom eget ihärdigt och fantastiskt roligt arbete. Jag tror inte att någon mår bra av att få allt serverat eller heller vill ha det hela tiden. Delaktighet och att känna sig behövd är en viktig beståndsdel i livet.
En vän till mig brukar säga att han inte råd att ha stängt sin butik så mycket som många andra butiksägare verkar ha eftersom han betalar hyra hela dygnet, alla dagar i veckan, året runt (precis som alla andra). Så han maximerar sina öppettider. Samma tänk borde kommunen ha i fritidsgårdsfrågan. Varje öppen timme är en besparing för kommunen! Kanske inte just den dagen men garanterat lite längre fram!
Det borde inte vara speciellt svårt att i samarbete med arbetsförmedlingen och med frivilliga hitta personer som vill jobba för att hålla alla fritidsgårdar öppna 7 dagar i veckan. Finns ju mängder med olika projektarbeten mm. som kan användas för att ge arbetslösa meningsfulla arbetsuppgifter och ungdomar stimulans och utveckling. Att bromsa sig uppför en backe är omöjligt!
Mikael Jokinen
I likhet med betjäntens berömda fras kommer jag som vanligt att avge vidlyftiga nyårslöften och undrar redan hur det kommer att gå? Som förra året, året innan och året dessförinnan? Varför lovar vi oss att sluta röka, dricka mindre, motionera mer, ha med hemlagad mat till jobbet, stressa mindre, umgås mer med vänner och familj, mindre onödiga utgifter och så vidare? Det ”är inget konstigt alls” som Malena Ernman skulle sagt. Vi människor är positivt lagda och hoppas och tror på vår egen utveckling och bättring. Likt golfaren som lägger in klubborna på hösten, tar fram dem så fort solen skiner till våren och ändå tror att han skall kunna prestera lika bra eller allra helst ännu bättre än föregående år! Och detta utan att ha hållit i klubborna en enda gång under vintern. Likadant verkar vi fungera med vår nyårslöften. Lovar runt, håller tunt och hoppas på bättre tur nästa gång. För visst handlar det om tur? Annars hade man ju klarat att hålla sin löften?
Har jag inte klarat att t ex. minska storleken på mina matportioner under hela året är det då rimligt att tro att bara för att det är midnatt den 31 december så vaknar jag med helt nya förutsättningar den 1 januari? Självklart inte! Jag har nog aldrig lyckats hålla ett enda nyårslöfte, inte vad jag minns eller kan se spår av på min kropp, i min ekonomi eller på något annat sätt. Inte minsta spår av tidigare lyckade löften här inte!
Men ändå känns det kanon redan i oktober att ”veta” att jag snart skall vända blad i boken om mitt liv, få en nystart, bli sund, rik och smartare än tidigare år. Nu kan jag fram till nyår unna mig att äta lite mer av det goda, dricka någon mer öl till helgen. Jag vet ju att mitt nya liv är i antågande, det friska, sunda alternativet till mitt lite risiga och osunda ”gamla leverne”. Jo, för i mitt liv kommer inget att vara sig likt, allt bara så mycket bättre. Promenader innan jobbet, gym på eftermiddagarna, mer aktiviteter med barnen, hemlagat istället för snabbmat. Listan kan göras lång. För inte kan jag väl ha ”otur” i år igen? Som vinterförkylning som varade till april, stressen på jobbet eller annat? Anledningarna att bryta mina löften kommer som vanligt att hagla. Troligen faller jag på målsnåret även nästa år också, tidigt. Kanske redan i slutet av januari när djävulen på min axel överröstar det goda och ”tvingar” mig att hänge mig till frosserier av allra mest underbara slag. Men det kommer ju en ny chans redan nästa nyår och hoppet är ju det sista som överger oss!
Mikael Jokinen
Jag bor, äter och älskar i Kungälv. Jag bor i en trivsam stad. Trivsam som i en kombination av trivial/trist och samhälle. Väl fungerande men trist! Jag önskar att vi hade massor med saker vi kunde känna oss stolta över som är lite utöver det vanliga. Ja, jag vet att vi har två fästningar, att vi har en unik historia, vacker kust osv. Men jag vill ha något som är nytt, eller åtminstone mindre än 50 år gammalt. Ett levande Kungälv med mycket mer spännande att erbjuda oss boende och alla våra besökare än de många tråkiga byggnader och få aktiviteter vi har idag.
Varför inte bygga ett medeltida ”Venedig” i älven? En historisk äventyrsminigolfbana som löper genom hela staden. Skarpe Nord blir världens första tvåvånings ishall för bandy och hockey och på toppen ståtar en spaanläggning i världsklass. Alldeles intill ligger Norra Europas läckraste äventyrsbad. Insprängt i Fontinberget har vi ett miljöhotell med utsikt över älven. och hela härligheten avslutas med landmärket vid E6 i norr, Kungälvs eget Turning Torso byggt i trä med bara små, billiga ungdomsbostäder? Under sommarnätterna dansas det till dunket av ravemusik på våra fästningar. Världens största flytande teater och konsertscen sjösätts vid Marstrand där åskådarna sitter direkt på de solvarma klipporna! Allt helt unikt! Visserligen galet, men inte helt omöjligt!
Stora, tokiga och i vissa fall helprissiga visioner kan göra vår stad mycket roligare för oss att leva i och mycket mer intressant för turister. Turismen ersätter mer och mer dåtidens fabriker och verkstäder och blir därmed en viktig inkomstkälla för kommunen framöver. Om vi siktar mot stjärnorna kan vi kanske bli västkustens ledande turistkommun? Friskt vågat hälften vunnet som det sägs.
Att förverkliga visioner kräver engagerade, passionerade, missionerande medborgare, företagare och politiker. Och nu är det dags för oss alla att släppa handbromsen och se till att Kungälv i framtiden är en stad som står i rampljuset, är i framkant. En stad där vi vill leva, äta, älska, shoppa, njuta och som vi kan vara omåttligt stolta över! Staden som vågar! En stad som det talas om som mer än byn där bräckboden ligger. Tänka att en yta mindre än 40 kvm av hela kommunen säkerligen är det mest kända och besökta vi har!
Med valet överstökat är dags att lägga alla gamla stridsyxor och allt gammalt groll på hyllan och fokusera på vår kommuns allra, allra bästa. Låt oss i denna fina tidning i fortsättningen kunna läsa om politikernas framtidsvisioner istället för deras sandlådelekar med tillhörande pajkastning kring blockpolitik och personliga tråkigheter. Er uppgift är att tillsammans med medborgarna skapa fina förutsättningar för ett Kungälvs som det ska vara gött att leva i! Glöm aldrig det!
Jag tänker försöka dra mitt strå till den vackra stack jag hoppas Kungälv ska bli och hoppas få lite hjälp av några härliga prissiga, konstiga och alldeles underbart tossiga medborgare. För tillsammans kan vi göra Kungälv kul, på riktigt!
