 |
| Pestråttan Jokinen |
Ida verkar som bortflugen och den elaka, jobbiga, illvilliga, näsvisa, surmulna, skrikande och allmänt irriterande ungen har tagit över här hemma igen. Att reta gallfeber på pappa är ingen konst för en artist från Hin håles trakter. Pappas stubin är kort som en tonårskärleksakt och antänds lika lätt som ett uthus i Ystad innan gryningspyromanen åkte fast. Givetvis är den lilla knubbiga tvååringen fullständigt medveten om detta och tar varje tillfälle i akt. Att den lönnfeta fadern dessutom har en faiblesse för soffliggande med datorn i knät eller huvudet tungt vilandes på en kudde riktat mot tv:n utnyttjar hon med en mungos snabbhet. Häromdagen upptäckte hon spritpennans förträffliga förmåga att fästa på plastmatta och trä! Med enkelhet hann hon måla någon kvadratmeter nästan helt röd innan den slöa kom på henne. Dessutom var hennnes pall nu vackert rödmålad på undersidan. Pappa liggandes på alla fyra med Super 10 och Scotch Brite i nävarna var nog en syn hon älskade att se! Om hon haft enkronor i händerna skulle hon säkerligen fyllt pappas springa ovan jeansen med dessa och skrattat i tysthet, eller kanske asgarvat högt och ljudligt?
T om den tålmodiga modern verkar ha mist tålamodet till den ljuva varelesen hon fött. Att hon fött henne det är vi säkra på men fadern är tills DNA test gjorts okänd och jag försöker axla rollen som någon form av fadergestalt (visserligen av sämre sort men ändå). Imorse slog hon igen datorn med sådan kraft att den krackelerade i skärmen och är oanvändbar annat än i kombination med lös skärm eller tv (givetvis inte min idé, då jag trodde den var helt oanvändbar). Så vi konfronterade hennne med det faktum att hon förstört datorn och att vi var väldigt arga på henne. Inte en min. Men en snabb kommentar; "du kan låna pappas dator nu"! Asgarv och en nöjd PR igen......
Jag funderar på hur en varelse kan vara så förklädd? Så söt och charmig som alla tror att hon är vore underbart om hon faktiskt varit. Men icke. En ulv i fårakläder, ett monster utklätt till prinsessa, ja vad man nu än vill kalla henne. Men helt igenom snäll är hon inte........men våran är hon.
2 kommentarer:
Ja du Micke, att det är du som avlat går tyvärr inte att svära sig fri från. Hon är lite för lik dig! Om du tycker att hon är en PR nu så kommer jag att älska och se dig när hon är 12:-) Du får helt enkelt sätta henne i arbete med något som gör att hon inte kan hitta på bus:-) Kram kram Annelie
Hon hittar på bus oavsett om jag är henne i hälarna eller inte direkt till tonåren (om jag överlever dit).......
Skicka en kommentar